Jag har fått lite frågor angående min investeringsstrategi. Egentligen är det mycket enklare än vad det kanske verkar. Den modell som investerar direkt i aktier på Stockholms respektive New York börsen är densamma för båda marknaderna. Den skiljer sig lite från globalmodellen som är relativt utförligt beskriven på RedEye genom att den köper på svaghet i en pågående trend och inte enbart utgår från relativ styrka.

Nyckeln till att få hög avkastning i förhållande till risk är också ganska enkel. Det handlar om att ha olika modeller som sinsemellan korrelerar så lite som möjligt. Det gör man dels genom att jobba med olika tidsperspektiv med varierande köp/säljsignaer, dels genom att ha med marknader inom många tillgångsslag (liten korrelation där också) och även genom att se modellerna/delportföljerna i sin helhet som enskilda innehav i sig.

Prestanda mäts vanligen i sharpe-kvot, det vill säga avkastningen delat med standardavvikelsen på avkastningarna. Sharpe-kvoten för den aggregerade modellen sedan 2007 är cirka 1,6. Det låter kanske inte så märkvärdigt jämfört med högfrekvensmodeller, men är ändå hyffsat med tanke på att modellen endast gör någon enstaka affär per dag och i jämföresle med de flesta hedgefonder på marknaden.

• -1 ELUX B
• -1 HUSQ B
• +1 SHB A

Jag skriv för några dagar sedan en sammanfattning av mina inlägg här kring LENR på engelska. Den finns nu publicerad på oilprice.com. Här är länken  A Crude LENR hypothesis.

Här finns också min artikel i original som pdf: A crude LENR hypothesis

Den har även länkats till från ett antal andra siter, tex: ColdFusionNow, E-catworld, LENRNews

• -1 ELUX B
• -1 HUSQ B
• +1 SHB A

Följande diagram kan vara intressant.

Vi ser oljepriset den senaste femårsperioden kombinerat med vad del olik aktörerna på marknaden sysslar med. Med “Comm Spec” i mellandiagrammet menas i princip oljebolagen själva, typ Exxon, Chevron, BP mfl. Med “Large Spec” menas i princip stora de stora fonderna utan direkt koppling till oljebolagen.

Vi ser en ganska jämn utveckling fram till hösten 2010. Där händer något. Vad? Dels börjar oljebolagen själva gå kort olja… Från att under lång tid varit neutrala under åratal placerar de sig under ett halvår netto nästan 300 tusen kontrakt kort. Samtidigt steg priset från 70 till 110 dollar… Därefter slutade oljebolagen öka sin korta position och har lagt sig mellan 150 och 250 tusen kontrakt kort. Senaste månaderna har dock den korta positioneringen ökat en aning.

Vi ser också att oljebolagen själva inte längre är kort utan i uppdelningen mellan “producers” och “swap dealers” så är det numera dessa som står för den korta positionen, medan producenterna själva är neutrala. Min tolkning är att vi här pratar om de stora bankerna i samarbete med oljebolagen, alltså JP Morgan, Goldman Sachs, FED? etc. De med insyn.

Jag hade inte skrivit den här bloggen om jag inte hade en tolkning. Något hände under hösten 2010 som fick oljebolagen att ändra strategi och börja skydda sig mot en kraftig nergång i oljepriset. Oljebolagen har sedan (stöd)köpt olja när priset gått ner och (stöd)sålt när priset gått upp. Uppenbarligen en typ av strategi för att stabilisera marknaden, samtidigt som de är positionerade för ett prisras.

På andra sidan i dessa affärer är fonderna och de stora spekulanterna utan den insyn som producenter och storbanker har. När (om) priset till slut rasar så är det dessa som kommer att ta smällen. I slutändan kommer det precis som i bolånekarusellen att vara vanliga pensions- och fondsparare samt en del hedgefonder förstås som satsar på peak oil.

Det finns två tolkningar; den första är att de VET att oljepriset kommer att rasa, men kanske inte när. De VET kanske att LENR fungerar och har börjat positionera sig för det. De trodde att det kunde ske redan i början av 2011, men när det inte hände har de lagt sig stilla och avvaktar. Än är det för tidigt att avgöra, men det finns anledning att hålla ögonen öppna… Den andra tolkningen är att det handlar om storbanker som aktivt manipulerar oljepriset, för att dämpa volatiliteten ur (amerikansk) makrosynpunkt. Ett stabilt oljepris som varken är för högt eller för lågt är bra för tillväxten och för bankerna/oljebolagen, osv. En tredje variant är förstås att det är en kombination av ett och två. Eller bara slump… nej det tror jag inte.